Om Rasen Burma

Sorry, only in Swedish (a text about the burmese breed)

Burman är en social, lekfull, envis, intelligent, kelig och alldeles… alldeles underbar katt 🙂

Du är aldrig ensam om du har Burmor i huset… de vill gärna sova hos dig om natten (helst under täcket), de vill sitta hos dig i soffan och de hjälper mer än gärna till att skriva mail och surfa på internet 😀

En del Burmor pratar gärna med sin ägare, medan andra är mindre pratsamma, men när det är något de vill så kommer du att veta.

Burman är en intelligent katt som behöver stimulans i sin omgivning. Utmana din Burma så ska du se att den snabbt och gärna lär sig nya lekar. Klätterstativ, sovplatser på högt belägna ställen och nya leksaker är alltid uppskattat. Många Burmor gillar också att apportera, precis som en hund.

Burman är mycket social och ska helst inte vara ensam. Att skaffa två Burmor betyder inte att du får mindre uppmärksamhet utan tvärtom… dubbelt så mycket. Men för katterna är det bäst om de har en kattkompis som sällskap när du inte finns till hands. Även andra djur som hundar har visat sig gå mycket bra ihop med Burman.

De som träffar på en Burma för första gången överraskas av dess blanka, silkeslena päls som saknar motstycke i kattvärlden. De fäller väldigt lite och det har visat sig att många allergiker av den grund kan ha Burma. Pälsen är helt underhållsfri och det är sällan (om någonsin) man behöver bada sin Burma. Inte ens inför utställningar badar vi våra Burmor, det behövs inte… pälsen är naturligt blank som silke!

Burman är en medium katt till storlek, men muskulös så att den känns betydligt tyngre än den ser ut att vara.

Om man tycker att Burman ser sur ut, så har man träffat på en Burma med rätt ”look”, den SKA se ut så. Ögats form ska vara rundat nedtill med en rak övre linje, så att de ser ut att ”titta under lugg”.

Bygg gärna en inhägnad utomhus där dina Burmor kan få vara under uppsikt en stund på dagen, när det är varmt väder. Burman är en innekatt och ska inte släppas ut utan uppsikt. Det kan gå bra i flera år men så plötsligt går katten ”för långt” och de hittar då inte tillbaka. Deras bristande lokalsinne och naivitet gör dem inte lämpliga som utekatter.